Cristie Whiles

Efter att ha uppmärksammat en viss könsobalans har det kvinnliga ditot fått stå i centrum. Först Ameara LaVey och nu är det alltså dags för Toe Tag förknippade Cristie Whiles. Mest känd för att ha agerat Fred Vogels dödsbärare i August Underground Mordum (senare även Penance) där hon går in i rollen som psykopat till fullo. Bokstavligen. Hon är allt som andra filmpsykopater missat och levererar bland annat minnesvärda scener som den där hon skär sig själv blodig (och ja, på riktigt) eller den där hon torterar två nakna, överviktiga kvinnor genom att varva spyor med frekvent fysiskt våld. Detta i en tagning som varar i över tio minuter ...

Frågeställningarna kommer att luta åt: Hur mycket är egentligen improvisation, hur mycket är repetition? Vomerandets symboliska betydelse? Vad händer efter kameran stängts av, hur är stämningen?

Dags att köra nu.

Lucifer Valentine Superstar

Lucifer Valentine ligger bakom genren vomit-gore samt filmer som Slaughtered Vomit Dolls och ReGOREgitated Sacrifice. Han älskar spysex, tvillingar och sushi. När man kontaktar honom är han trevlig, som en dum äldre herre. När man frågor honom om hur det känns att bli hotad till livet för ens konst så svarar han, bra. Han använder sig oftast av smileys och älskar ord som "dude" och "bro". Så när jag mailar honom känner jag mig tvungen att ... tala hans språk. För att passa in, för att komma honom nära. Ibland känner jag mig som en surfare, en cool surfare som ställer märkliga frågor om kräks, urin och incest. Visste ni förresten att Lucifer Valentine varit tillsammans med sin syster (innan hon tog livet av sig) och att hans föräldrar vandrat jorden som insektsforskande satanister. Världen är allt bra märklig.

Tom Six och hela härligheten.

Intervjun med Tom Six, The Human Centipede, kommer att tendera det himmelska mer än det helvetiska. Och det är inte alls dåligt. Skrattar högt under tiden jag transkriberar. Här kommer ett utdrag:

Jag: The Human Centipede innehåller en del scener som är rätt grafiska, som den när första länken i tusenfotingen måste bajsa, trots att hans anus är ihopsytt med den andra länkens mun.

Tom Six: Det var svårt. Skådespelarna var i stort sett nakna under hela inspelningstiden, fyra veckor, åtta timmar varje dag och sedan ett kamerateam på det. De kände sig väldigt sårbara och grät till och med ibland av smärta. Värst var det för flickorna i mitten av kedjan. Vi fick trösta dem och övertyga dem om att slutresultatet skulle bli fantastiskt. Och just den scenen du beskriver ...

Jag: Vad hade hänt om hon spytt upp bajset?

Tom Six: Det är många som undrar. Hon hade helt enkelt varit tvungen att svälja det igen ... Det hade varit fruktansvärt.

Jag: Som sagt, man tänker en hel del på saker man absolut inte vill tänka på när man ser din film.

Tom Six: Men det är bra att den väcker tankar.